Okej så jag har tänkt skriva på bloggen (har en manga review och en halvklar bild) men så stack jag ner till kupolen (köpcentrum) på jakt efter skolavslutningskläder. Det slutade med att jag var borta i...sju timmar...shit... Sen missade vi såklart bussen som bara kommer en gång i timmen, så vi stack till en lekpark ett tag men så bestämde vi oss för att gå hem...mina fötter gör skitont. Det är långt från Kupolen till mig okej?!? Plus att det är jobbigt att gå omkring i sju timmar...
Ja vi hittade först inget och var tvugna att gå till centrum, men så hittade vi inget där heller så vi ringde vår andra kompis. Då kom hon och hjälpte oss hitta två klänningar efter att vi gått tillbaka till kupolen (Yay!). Min är grön å rolig...ja det är så jag beskriver kläder...
Jag försöker ta det här kortfattat...så jag hade superkul å fann en awesome klänning.
Känns konstigt att jag kommer bära min balklänning innan jag bär den jag köpte idag...
Men om jag lyckas få min syster att sluta tjata om att spela minecraft så kan jag ta mig till datorn å skriva lite...jaha nu kallar alla mig för tråkig...tydligen är det min image enligt mor. Well thank you... xD
Nej men min familj är pretty awesome...nu har jag och far kommit överens om att köpa en PS4:a i sommar när jag har fått min lön! YES YES YES!!! :D
Yepp jag sitter på altanen och skriver ner allt som händer...jag har tråkigt okej!?! xD Ni måste inte läsa det här ^^
Okej det har varit en kul dag med superbra väder! (Soligt och över 20 grader! :') ). Sommaren har kommit!
Jag ska inte plåga er mer...Hare gött! ^^
//Fille *takes hat off*

Look!

  Det är en sån där lapp som man (i alla fall jag) kan ha på datorn... Och jag kopplade in min ritplatta och råkade rita på en av dem... MAN KAN RITA PÅ DEM! 

 Jag vet inte varför men jag tycker det är askul! Jag kan klottra på datorn...Ni anar inte hur mycket jag gillar att kludda! 

Jag kluddar överallt...I mina matteböcker, franskaböcker, infopapper...ja allt som jag får som går att rita på...

Förresten så överanvänder jag verkligen de där lapparna...alla länkar till alla animéer som jag kollar på, eller som jag vill kolla på, och länkar till sidor som jag vill minnas finns där. Till och med saker som skrivtips. 

 Gah jag kommer ha så himla många med kludd på nu...

Btw så tänker jag rita nu...så jag kommer antagligen lägga ut bilden senare så att det blir något allvarligt inlägg... Har inte haft något speciellt att skriva om på sistone. :/

 Inte ens några recensioner. Jag har börjat kolla på två nya animéer, men de håller fortfarande på, och mangan som jag började läsa är inte slut på långa vägar...Dock så har jag snart läst klart Deadman Wonderland (Som jag glömde bort på grund av Magico...) så det blir väl en recension till den snart. ^^

 Hare gött i alla fall! ^^

//Fille   

(Och nej jag skolkar inte och jag är inte sjuk...vi har kompensationsledigt idag...xD).

Jag har tänkt på det lite grann av någon anledning...varför döpte jag bloggen till My little box? 

 Det skulle kunna vara att bloggen är som min lilla låda med grejer som jag gillar, men när jag tänker tillbaka på hur jag kom på namnet så stämmer inte det. 

 Jag kom på namnet ett tag innan jag faktiskt bestämde mig för att skapa bloggen, för det var något som jag hade funderat på ganska länge. Jag brukade ha en annan blogg förut som jag valde att lägga ner efter två år, för den var mer temainriktad och det kändes som att jag bara tvingade mig själv till att skriva. 

 Namnet kommer nog från en konstig...fantasi/idé som jag har. Jag är en person som tycker om att vara ensam, eller i alla fall koppla bort mig från omvärlden ett tag. För jag råkar vara en sådan som stressar över allt och alltid oroar mig för mina betyg och liknande. 

 Men samtidigt vill jag inte koppla bort mig själv helt från omvärlden och försvinna, jag vill vara kvar och umgås med andra. Jag gillar att umgås med andra, men har svårt att känna mig...ensam. Såklart känner jag mig ensam, men det är inte för att jag har för få människor runtomkring mig, det brukar vara för att vissa saker som dyker upp i mitt huvud är något som jag tror att jag är ensam om. Såklart är jag antagligen inte det, men det känns som det ibland för ingen pratar om sådant. Ingen verkar bry sig om samma saker som jag bryr mig om. Ingen verkar vara lika...förvirrad på grund av sina tankar. 

 Så när jag känner att jag bara vill vara ensam ett tag så brukar jag fantisera att jag stänger in mig själv i en liten låda. För där kan jag vara ensam med sakerna som jag gillar, och fundera över saker som jag bryr mig om. För om jag är ensam så känns det inte som att jag är den enda som bryr sig om vissa saker, för jag är ensam, det finns ingen där som jag kan jämföra mig själv med. 

 Man skulle kunna säga att jag bara försvinner i mina egna tankar, lådan är bara en bild jag har av mitt egna huvud. 

Det är inte bara helt random att det blev just en låda, inte helt i alla fall, utan jag tänker mig också som sagt att jag inte stänger in mig helt. Om jag sitter i en låda så kan jag vara ifred, men folk kan fortfarande öppna den ifall de råkar behöva mig. Jag går fortfarande att nå. 

 Det hänger inte riktigt ihop med bloggen, för det är inte här som jag stänger in mig själv när jag vill vara ifred. Det är mer som att här delar jag med mig av sakerna som jag har i min låda. Det är därför som saker alltid hänger utanför lådan i headern, och att jag aldrig är instängd i den. För jag är inte i den, jag är utanför och delar med mig av sakerna som jag har där i. 

 Det är lite sådana här tankar som jag känner mig ensam om, för jag tycker att de är rätt konstiga. Jag vet inte varför men min hjärna tycker inte om att bara se saker på ett enkelt sätt. Jag säger inte att jag är ett geni och att jag alltid tänker steget längre eller något sådant...det är mer att jag alltid verkar se saker på ett lite annat och konstigare sätt. Jag tycker om att hitta en mening i saker. Jag tycker om att tänka igenom allt som jag gör, eller som andra gör. Jag vill veta varför man gör så, varför det händer och liknande. Det är helt enkelt så att jag ofta tänker väldigt mycket om saker, och jag tycker om att göra det. Jag blir inte irriterad på min hjärna för att den inte kan se saker på ett enklare sätt, det här är något som jag tycker är roligt att göra. För jag gillar att samtala med mig själv och se vad jag kommer fram till, och jag tycker att det är väldigt intressant att göra det. 

 Jag vet inte om andra tänker på samma sätt, eller gör liknande saker, men det verkar bara inte som det. Ibland känns det som att många inte bryr sig om detaljer, eller meningen med saker och ting. Folk verkar bara glida med, utan att bry som om det som händer utanför strömmen. 

 Jag vill inte låta creepy nu, men jag har börjat se människor mer som intressanta djur vars handlingar är roliga att observera. Jag tycker om att försöka förstå mig på andra. Som hur kan den där personen inte bry sig om att den sårar en annan? Hur kan den personen vara så elak? Varför bryr inte den personen sig om hur det går i skolan?

 Det är sådant som jag ofta tänker på i min låda, och det är här som jag delar med mig om det.

Jag skrev till och med en dålig dikt om det här med lådan i skolan, för vi skulle skriva dikter på svenskan. Som sagt blev den inte bra, men den förklarar allt det här med lådan lite grann.

Folk bygger murar

andra river dem.

Vissa sitter och lurar

i sina hem.

 

Medan jag tar min låda

och stänger in mig ett tag.

Låter lugnet råda.

Där finns bara jag.

 

Murar är svåra att bygga

medan lådor är små.

De känner sig trygga

går inte att nå.

 

Mina väggar är tunna

jag tappar inte kontakten.

Jag kan lugn mig unna

här i trakten.

 

Jag kan fortfarande allt höra

jag är fortfarande här

utan att ni mig kan störa.

Jag lovar och svär.

 

Jag skriver inte ofta dikter. Det var bara något som jag älskade att göra när jag var mindre (typ 7-10 år). Jag hade till och med en diktbok där jag skrev ner dikter om saker runtomkring mig. Det var väl mitt sätt att skriva ner mina tankar förr antar jag. 

 Det var ett rätt kul sätt att skriva ner sina tankar på ändå. Jag gillar att rimma i mina dikter så det tar ett tag att skriva ner, och man är tvungen att tänka rätt mycket på ämnet. Det var egentligen tack vare att jag skulle skriva den här dikten som jag faktiskt kom på vart bloggnamnet kom ifrån. 

Jag vet att det blev ett konstigt inlägg, men mina tankar är konstiga ibland. 

 Eftersom jag är en väldigt tyst person så blir skrivandet som ett slags sätt för mig att få ur mig mina tankar och idéer. Jag är väldigt dålig på att få ur mig dem via tal, för enligt mig är talspråket och skrivspråket två helt olika saker. Skrivspråk är mycket finare, men inte lika svårt att använda. För när man skriver så kan man tänka igenom allt, och gå tillbaka och ändra något som man inte blev nöjd med. 

 Jag kommer inte skriva många sådana här inlägg, men de kommer dyka upp ibland. Jag tänker inte tvinga er att läsa dem, för som sagt är det bara mitt sätt att få ur mig mina tankar. För ibland blir det lite trångt om jag håller allt för mig själv i mitt huvud. 

 Jag tänker inte plåga er, som faktiskt har läst så här långt, mer.

Så hare gött! ^^

 //Fille