Hur ofta får man höra att om man "lätt" blir stött så borde man inte vara på internet? Hur många har sett någon säga eller skriva något som helt klart ät stötande, och sedan när denna får kritik om hens beteénde så använder hen frasen "Vad förväntar du dig? Det här är internet"?
   Ja, om man är känslig så är internet en farlig plats. En massa skit sprids här och folk blir sårade, för det finns idioter där ute som tycker om att trycka ner andra. Det kan vara enkelt att ignorera dem med, vilket man inte kan annars. Man kan blockera användare, tvinga folk att uppge namn eller helt enkelt inte gå in på en viss sida. 
   Fast varför borde det vara ett försvar för de som sprider skiten? Varför ska de kunna lägga ansvaret på offret? 
Jag har en viss kontrol över det jag ser, men det borde inte göra det rätt för skitstövlar att...vara skitstövlar. 

Det finns många exempel, men jag tänker bara ta upp en händelse som hände väldigt nyligen, eftersom det är enklast att minnas.
Så det finns en särskild bloggare som jag har följt ett tag (såklart tänker jag inte nämna några namn) och hen kan säga saker som är stötande. 
   För ett par dagar sedan lade denna bloggare upp en video där hen pratar om hur hen inte förstår sig på folk som använder lösögonfransar och lösnaglar. 
 (Om lösögonfransar) "Frankly, I don't think it looks that good. Like I have seen people with the most ridiculous lashes. There are those, the feather ones, they look inzane". Detta är bara ett utdrag ur en nästan 4 minuters lång video. Innan den här biten pratade hen om hur hen aldrig använt lösögonfransar och förstod inte varför folk lade ner så mycket tid på att se bra ut för andra. (Jag ville bara visa att jag inte tog det ur sitt sammanhang).
   Först och främst, för att kommentera det hen sa, så har hen fel. De flesta (hoppas jag) gör det för att se bra ut för sig själva, och varför du behöver lägga ner tid på att berätta hur de ser "galna" ut förstår jag inte.
    Du ifrågasätter varför folk lägger ner tid på att se bra ut. Jag ifrågasätter varför folk lägger ner tid på att trycka ner andra. Det är okej att inte tycka om något, men varför prata om det på ett så nedvärderande sätt?

    Fast jag är inte här för att prata om videons innehåll, i alla fall inte mer än så. Det skulle helt klart kunna bli ett helt eget inlägg, men jag tänker lämna det där. 

   Hen fick kritik på den videon, eller snarare på inlägget med den. Folk besvarade hens fråga (som var varför folk använde det hen pratade om), och gav hen kritik på hur hen formulerade sin fråga, och hur hen pratade skit om ämnet. 
   Hens svar var hela tiden att hen inte ville kränka någon, att det inte alls var meningen, och sa att hen bara ställde en oskyldig fråga. 
   Fast efter ett tag och fler kritiska kommentarer dök upp tog hen helt enkelt bort inlägget. Senare när hen fick frågan "vart tog det vägen" kom svaret att hen råkade radera inlägget. Vilket kan helt klart vara sant, fast jag tror inte på det för fem öre. 
   För gissa vad som dök upp under nästa video? En "varning" i stora bokstäver om hur folk som enkelt blir stötta borde sluta läsa det hen skriver och sluta kolla på hens videor. 
   Vet ni vad hen aldrig gjorde? Bad om ursäkt. 

Jag förstår inte varför det är ett försvar, något man kan gömma sig bakom nör man säger något nedvärderande. Om jag blir sårad, säg inte att du inte menade att såra mig. Säg inte att du egentligen sa något helt annat. Du kan kritisera vad andra gör. Fast kritik är inte att trycka ner andra. Kritik är att hjälpa andra att bli bättre. 
   Kom inte och säg att det är mitt fel att jag blev sårad. 

But I guess it's fine. Because I'm just an oversensitive child, and this is the internet.

Jag gör inte så mycket nuförtiden...i alla fall inget som jag kan visa eller skriva om. När jag ritar så arbetar jag oftast med en ny shit-comic (inte samma som jag visade innan...) men det är inget som jag planerar att lägga ut någonstans. Kanske i framtiden om jag plötsligt tycker att den är bra nog, men just nu tycker jag att den är skit så jag kommer gömma den från internet.
   Annars har jag kollat på anime, och jag skulle kunna skriva en recension, men jag vet inte om det skulle vara intressant? (It's Owari no Seraph).
   Förrutom det så brukar jag inte skriva om så mycket mer...jag menar...jag skriver inte direkt mycket om manga jag läser (vilket jag skulle kunna göra? Jag vet inte hur intressant det skulle vara men jag skulle kunna börja göra recensioner på manga-kapitel?). Det svåra är att jag inte vet vad som skulle vara skit och vad som skulle vara bra, och jag har inte direkt många att fråga. Så jag kanske bara borde köra på något random och se hur det går? 

   Jag vill lägga ut mer teckningar, men det är svårt när jag inte ritar så mycket längre (because of the shit-comic). Plus: Jag har inga idéer som jag tycker om. -.-

Anyway, det här får bli kort. Jag ville mest bara uppdatera bloggen innan jag glömmer bort den igen. 

Kommentera if u want to. c:

 Hare gött! 

//Fille   

Wow, bara två dagar mellan inläggen? Vafan är det som händer? 
 Ärligt talat har jag inte dirket något att skriva om. Jag gör det mest för att försöka komma in i bloggandet igen. xD

Hm...jag skulle kunna nämna att jag håller på att försöka rita en manga/comic thingy, men än så länge failar jag och allt ser ut som skit. Fast allt jag gör ser ut som skit i mina ögon so maybe I should just put it out somewhere anyway?
 Den har en handling och jag vet vad jag vill göra, men att rita samma karaktärer om och om igen i olika poser är inte det lättaste, och jag har aldrig försökt det här förut. 
 Än så länge har jag 8 och en halv sidor klara, plus några fler som jag har sketchat. Jag tog även en lång paus från det och när jag kom tillbaka ritade jag i en ny stil men orkade inte gå tillbaka och ändra helt och hållet, så det ser lite skumt ut. Men det var inte en jättestor stil-ändring så det kanske inte gör so mycket.
 Hm...jag skulle kunna visa er de två första sidorna? Om det verkar intressant så kan jag lägga upp resten också, fast kanske på en Deviant-art istället då. Vill inte fylla hela bloggen med den skiten.
 Anyway, here's the two first pages (well how they look so far. Jag vet inte om jag kommer gå tillbaka och ändra/fixa något). (Vänster till höger-läsning btw)
   
Vill ni se mer? Ser det lika hemskt ut som jag själv tycker att det är? Kommentera if u wanna...

Imorgon ska jag bort och kommer inte hem förrän söndag så jag försvinner igen. Fast jag är medveten om att knappt någon ens läser det här so who am I even talking to?
 Well, Hare gött så länge!
//Fille   

Okej det känns som att jag bara skriver en massa "Förlåt för att jag vart död, jag mådde inte så bra"-inlägg den senaste tiden. And yeah...here comes another one.
 Jag vill inte gå in på detaljer för det är rätt så personligt, så jag kommer inte säga mer än att jag mådde som skit och var tvungen att stanna hemma från skolan ett tag. Annars har min frånvaro mest varit på grund av olika projekt. T.ex jag och en kompis har börjat skriva på en berättelse (you can read that here: Boop), jag har ritat (kommer senare) and shit like that. Jag har helt enkelt inte haft tid/orkat hålla igång den här bloggen. 

Anywaaay let's talk about fun stuff. 

 JAG HAR SKAFFAT EN NY RITPLATTA!!! I'M SO HAPPY! Det är en huion gt-185...well one of those where u draw directly on the screen. It has pen pressure (I've never had that before) and I love it. How could I survive without it before?

 Jag har ritat tre saker på den hittills...here it is:
 
Tanken var att jag bara skulle sketcha lite, men det slutade med att jag ritade en hel bild... It's Ciel Phantomhive från Kuroshitsuji btw.
Okej bara för att hålla det här inlägget lite kortare så lägger jag bara ut länken till de andra två på min Deviantart.
Om ni vill se dem kan ni klicka på de här:
Kuroko (Kuroko no Basket)
Fenris (Dragon age 2)

Vad mer har hänt? Uhm...Jag har börjat planera min tatuering som jag har sagt att jag ska skaffa nästa år då jag fyllt 18. Än så länge tror jag att jag har bestämt mig för att skaffa The deathly hallows-märket. Jag har gjort en egen design (som jag kanske kan visa senare) men är inte säker ännu...

Annars har det nog inte hänt så mycket. Juste jag kommer åka och hälsa på min kusin nästa helg så kommer vara lite frånvarande igen. Hoppas att jag kan hålla den här hålan vid liv nu. xD
 Anyway, hare gött!

//Fille   

Okej så jag har historia i år och vår första stora uppgift var att göra ett släktträd så långt det gick. Vilket är superintressant. Jag älskar att lyssna på alla berättelser om släkten som min mormor kan...det finns några väldigt intressanta som den onda mormodern som stängde in sin dotter på vinden för att hålla henne borta från hennes fattigare pojkvän, eller den tokiga men väldigt snälla farmodern som matade sina plantor med gröt. The list goes on and on. Och det är intressant att se vart alla kommer ifrån. Vi komm inte särskilt långt dock. Bara till Finland, Georgien och Sverige men men...it was still interessting.
 Det här fick mig att börja tänka på vad jag skulle ha för berättelser när jag blir äldre. Ni vet sådanna där nostalgiska minnen om ens barndom. Jag har inte direkt haft ett så händelserikt liv eller ett onormalt. Det har varit det gamla vanliga, någonstans mittimellan. Fast om jag hade varit tvungen att välja ut något så skulle det nog vara ryktet om den elaka gamla mannen som bodde på åkern. Jo ni förstår, där jag bodde när jag var liten fanns det en åker bredvid skolan som hade en gångbana runt sig. Den var inte särskilt stor och den passade inte direkt in där, men den fanns och den ägdes av en man (som var en gammal gubbe under min tid). Han bodde nämligen i ett slitet gammalt hus mitt på åkern helt ensam. Det fanns inga andra hus eller lägenheter i närheten, bara honom och hans lilla slitna gård. Fast i hörnet av åkern fanns en liten miniskog med en crossbana, och dit brukade jag ofta gå med mina vänner och cykla. Vilket var askul. Men jag minns även att vi var skräckslagna för den gamla gubben. Ryktet var att han hatade när man gick ut på hans åker och att man skulle råka jävligt illa ut om man gjorde det. Fast det ledde såklart till att man kom på en liten lek. Hur nära vågar du gå? Jag tror inte att jag någonsinn kom särskilt nära och jag lekte inte den leken så många gånger. Men den fanns och det är ett litet roligt minne som jag har valt att inte glömma bort igen. För jag hade glömt bort det innan jag under den här sommaren arbetade i det området och såg den lilla stugan.Tydligen finns han inte kvar längre så jag antar att den står tom nu, fast den är fortfarande läskig i mina ögon. 
 Fast en sak med det här som intresserar mig extra mycket är att jag inte kan minnas att jag någonsinn har sett den här gubben. Jag vet bara att han fanns. Dock var jag osäker när minnet kom tillbaka men enligt en av arbetarna så hade han funnits en gång i tiden. Min mor hade tydligen växt upp med samma rykte, men hon har aldrig sett honom heller. 
 Jag tycker bara att det är lite kul. Ingen av oss har sett honom men vi vet att han fanns, och vi lekte samma lek. xD

Hm jag fick plötsligt lust att skriva en novell om det här. Jag gör det ibland med gamla barndomsminnen... Dock vet jag inte om jag lade ut dem på den här bloggen...
 Fast det räcker nog med en berättelse i det här inlägget. Jag vill inte tråka ut er mer. It's just fun to think about, you know? 
 Har ni några gamla roliga minnen som skulle kunna bli en såndär sak ni berättar för era barnbarn (om vi ni någonsin får några. Jag är osäker för jag är inte så intresserad av att skaffa barn).
 Anyway, Hare gött! ^^

//Fille