Okej det känns som att jag bara skriver en massa "Förlåt för att jag vart död, jag mådde inte så bra"-inlägg den senaste tiden. And yeah...here comes another one.
 Jag vill inte gå in på detaljer för det är rätt så personligt, så jag kommer inte säga mer än att jag mådde som skit och var tvungen att stanna hemma från skolan ett tag. Annars har min frånvaro mest varit på grund av olika projekt. T.ex jag och en kompis har börjat skriva på en berättelse (you can read that here: Boop), jag har ritat (kommer senare) and shit like that. Jag har helt enkelt inte haft tid/orkat hålla igång den här bloggen. 

Anywaaay let's talk about fun stuff. 

 JAG HAR SKAFFAT EN NY RITPLATTA!!! I'M SO HAPPY! Det är en huion gt-185...well one of those where u draw directly on the screen. It has pen pressure (I've never had that before) and I love it. How could I survive without it before?

 Jag har ritat tre saker på den hittills...here it is:
 
Tanken var att jag bara skulle sketcha lite, men det slutade med att jag ritade en hel bild... It's Ciel Phantomhive från Kuroshitsuji btw.
Okej bara för att hålla det här inlägget lite kortare så lägger jag bara ut länken till de andra två på min Deviantart.
Om ni vill se dem kan ni klicka på de här:
Kuroko (Kuroko no Basket)
Fenris (Dragon age 2)

Vad mer har hänt? Uhm...Jag har börjat planera min tatuering som jag har sagt att jag ska skaffa nästa år då jag fyllt 18. Än så länge tror jag att jag har bestämt mig för att skaffa The deathly hallows-märket. Jag har gjort en egen design (som jag kanske kan visa senare) men är inte säker ännu...

Annars har det nog inte hänt så mycket. Juste jag kommer åka och hälsa på min kusin nästa helg så kommer vara lite frånvarande igen. Hoppas att jag kan hålla den här hålan vid liv nu. xD
 Anyway, hare gött!

//Fille   

Story: 

Basket. Den handlar om basket. 10/10 would watch again. Bai!

Okej nej, det finns mer än så. Självklart är fokuset på basket, men det betyder inte att det inte finns någon story.
Om man har sett en sport-anime förut så vet man i stort sett redan hur den här serien fungerar. Olika skolar har sina egna lag inom en sport, och alla tar denna sport otroligt seriöst. Till och med de i "middle school" (vet inte hur jag ska skriva det på svenska).
Under tre år hade Teiko middle school ett väldigt bra basketlag, så bra att de lyckades vinna allt de var med i och denna grupp av spelare fick till och med ett smeknamn; "The Generation of Miracles". Fast såklart splittrades denna generation när det var dags för "High School", och alla hamnade på olika skolor. Dessa fem skolor var såklart överlyckliga över detta, men det fanns en sjätte. Det sades att de fem som alla kände till inte var de enda, det fanns en sjätte spelare som ingen hade sett och vars spelregister inte existerade. 

 Samtidigt har en annan spelare vid namn Kagami flyttat tillbaka från Amerika och hamnat på samma skola som denne sjätte spelare. Fast när han möter honom är han allt annat än vad han hade förväntat sig. Kuroko är inte bra på basket, helt värdelös faktiskt, så hur kan han ha varit i ett så starkt lag året innan? 
Kagami sätter upp ett mål för sig själv, som Kuroko tänker hjälpa honom att nå. De vill hitta alla från "The Genaration of Miracles" och slå varenda en utav dem...fast det är nog lättare sagt än gjort. 

Karaktärer:

Eftersom jag inte är särskilt intresserad av basket så var det viktigt att karaktärerna var intressanta. Vilket de tur nog var. Som vanligt tänker jag bara gå igenom huvudkaraktärerna, vilket i det här fallet borde bli Kuroko och Kagami.
 Kagami skulle kunna ses som den steriotypiska "hotheaded"-huvudkaraktären som ger allt för det han bryr sig om (i detta fall basket och sina lagkamrater). Fast han var mer än så. Han hade sina lägre stunder då allt blev skit, eller stunder då han glömde bort vad det var han ville göra. Han var inte helt "one-sided".
 Kuroko är i stort sett raka motsattsen. Han är väldigt tyst och håller sig i bakgrunden av allt. Det är till och med nästan omöjligt att märka om han är där eller inte om han inte säger något. Han är även väldigt "woop go teamwork"-ig (det är ett ord nu), och hans egna mål är att slå sina forna lagmedlemmar genom att använda just teamwork. 
 Bortsett från Kagami och Kuroko så finns det såklart många andra karaktärer. Vi har laget från Seirin (som är huvudlaget), alla lag de möter och såklart "The Generation of Miracles". Hur de lyckades få med så många karaktärer utan att få det att kännas "crowded" är ett mysterium för mig. Jag borde lära mig utav det och använda den kunskapen när jag skriver i framtiden... Men i alla fall, alla karaktärer får lite eller mer "screen-time" någon gång under seriens gång, och man känner att man vet hur en karaktär är trots att man inte har sett så mycket utav den. 
Jag skulle ljuga om jag sa att jag mindes varenda karaktär i Seirin, men jag minns ändå att de var där och jag tyckte inte att de var ointressanta. Vissa karaktärer får mer screen-time än andra, men det gjorde ingenting för vissa karaktärer är skapta för att sitta i bakgrunden.

Favoritkaraktär:
 
Tetsuya Kuroko.

 Jag vet inte...han var helt enkelt den jag gillade mest. Fast om jag skulle få lov att välja någon annan hade det varit Midorima.

Värsta karaktären:

 

Atsushi Murasakibara.

Han var ingen dålig karaktär, men han kändes som den "minsta" (haha it's funny because he's not small at all) karaktären bland TGoM...och han gick mig på nerverna ibland.

Animationen:

Jag tycker om hur de valde att animera den här serien. Det är inte bara...basket...de lägger till mer som får det att se mer seriöst ut. Jag vet inte hur jag ska förklara det...det var bara mer...ja...häftigt och överdrivet? 
 Designen på karaktärerna var också bra så jag ser inga fel med animationen. (Also the music was really nice!)

   

Åsikter:

Så vad tycker jag om den här animen? Ärligt talat så trodde jag inte att jag skulle tycka om den. Det är nästan den första sport-anime som jag kollade på (den första var Free) och jag minns att jag inte tyckte om den andra så mycket...men jag fann mig själv klicka på "next episode" så fort ett asvnitt tog slut, och kanske tycker jag om den ännu mer eftersom jag kollade på den under min tid i "the Shithole". Den hjälpte mig att må lite bättre.
 Jag kände mig aldrig uttråkad, trots att det i stort sett bara var en massa basketmatcher som höll på i flera avsnitt var. De lyckades med att göra varenda match unik och intressant, och man hejade verkligen på Seirin, man ville att de skulle vinna. Fast en annan sak som jag gillade och tyckte var rätt så intressant var att man ibland nästan hejade på motståndaren. Man blev att bry sig om de andra lagen också, och man ville inte att det skulle gå dåligt för dem (speciellt Kises eller Midorimas lag). Det var inte bara "Seirin är bäst, bry dig bara om dem" utan man tyckte om de andra med. Såklart slutade jag aldrig heja på Seirin men det hindrade inte mig från att tycka synd om förlorarna.

 Karaktärerna växte också en hel del, vilket man såklart förväntar sig från en sport-anime. Det skulle ju inte vara kul om de var på topp från start. Fast de utvecklades inte bara inom basket, de ändrades som karaktärer med.
 Ärligt talat kan jag inte komma på några negativa saker. Vad den här serien skulle göra gör den rätt. Är det den bästa animen någonsinn? Nej...kanske om ens favorit-genre är sport (fast eftersom det här bara är den andra animen jag ser i den genren så kan jag inte veta det heller), men den är bra. Väldigt bra faktiskt. 

Slutsats:

Så behöver jag ens säga att jag gillade den här animen? Den var rolig, intressant och spännande. Karaktärerna var bra och man brydde sig om dem. 
 Jag tänker inte dra ut på det mer så här är poängen:

9/10

10/10
IT'S AWESOME, WATCH IT NOW!

 

Jag har insett att jag har varit rätt så snål med mina poäng (t.ex Mirai Nikki fick bara en 8...den förkänar en 9!) och jag tänker inte poängsätta den här på samma sätt som jag skulle ha gjort med kanske Attack on Titan. Den är liten men det är meningen. Den ska inte vara större än så här. Det är en anime om basket, och den gör basket väldigt spännande och roligt att se på. Så den förkänar en 9:a. 

Det var fortfarande för snålt. Så jag ändrade det, because I can!

__________________________________________________________________________________________

Så jag såg egentligen klart på den här animen innan skolan började, men jag hade verkligen ingen lust att göra en recension då. Men nu är den gjord och jag lyckades komma ihåg allt, vilket visar att det faktiskt var en bra anime. Om den hade varit dåligt hade jag glömt bort den för länge sen...speciellt med mitt dåliga minne. xD
Anyway, har du sett den? Vad tyckte du om den? Eller tänker du se den?
 Hare gött! ^^

/Fille   

 

Kommer ni ihåg det här inlägget? Det fanns i alla fall en suddig version av en teckning som jag hade påbörjat. Anledningen till att jag började rita på den var för att min kusin var här och vi kände för att rita, vilket sedan ledde till att vi båda fick lust att rita Kaneki Ken från Tokyo Ghoul. 

 I alla fall, jag ritade aldrig klart den för jag visste inte hur jag skulle fortsätta, så jag flyttade den till en extern hårddisk. Idag hittade jag den igen och bestämde mig för att äntligen rita klart den. Det enda jag behövde göra var att fixa bakgrunden, vilket jag nu har gjort. Jag vet inte riktigt om jag är nöjd eller inte...men när är jag någonsinn nöjd? xD
 Anyway, here it is:

Jag har även velat testa göra en gif av någon teckning, och jag bestämde mig för att testa använda den här som en bas. Jag är inte direkt klar och vet inte vad jag vill göra men jag tänkte att jag kunde visa det jag gjort...meeeeeeeeen det vill inte fungera av någon anledning so fuck that. Geh.

 Anyway, hare gött! ^^

//Fille   

Okej så jag har historia i år och vår första stora uppgift var att göra ett släktträd så långt det gick. Vilket är superintressant. Jag älskar att lyssna på alla berättelser om släkten som min mormor kan...det finns några väldigt intressanta som den onda mormodern som stängde in sin dotter på vinden för att hålla henne borta från hennes fattigare pojkvän, eller den tokiga men väldigt snälla farmodern som matade sina plantor med gröt. The list goes on and on. Och det är intressant att se vart alla kommer ifrån. Vi komm inte särskilt långt dock. Bara till Finland, Georgien och Sverige men men...it was still interessting.
 Det här fick mig att börja tänka på vad jag skulle ha för berättelser när jag blir äldre. Ni vet sådanna där nostalgiska minnen om ens barndom. Jag har inte direkt haft ett så händelserikt liv eller ett onormalt. Det har varit det gamla vanliga, någonstans mittimellan. Fast om jag hade varit tvungen att välja ut något så skulle det nog vara ryktet om den elaka gamla mannen som bodde på åkern. Jo ni förstår, där jag bodde när jag var liten fanns det en åker bredvid skolan som hade en gångbana runt sig. Den var inte särskilt stor och den passade inte direkt in där, men den fanns och den ägdes av en man (som var en gammal gubbe under min tid). Han bodde nämligen i ett slitet gammalt hus mitt på åkern helt ensam. Det fanns inga andra hus eller lägenheter i närheten, bara honom och hans lilla slitna gård. Fast i hörnet av åkern fanns en liten miniskog med en crossbana, och dit brukade jag ofta gå med mina vänner och cykla. Vilket var askul. Men jag minns även att vi var skräckslagna för den gamla gubben. Ryktet var att han hatade när man gick ut på hans åker och att man skulle råka jävligt illa ut om man gjorde det. Fast det ledde såklart till att man kom på en liten lek. Hur nära vågar du gå? Jag tror inte att jag någonsinn kom särskilt nära och jag lekte inte den leken så många gånger. Men den fanns och det är ett litet roligt minne som jag har valt att inte glömma bort igen. För jag hade glömt bort det innan jag under den här sommaren arbetade i det området och såg den lilla stugan.Tydligen finns han inte kvar längre så jag antar att den står tom nu, fast den är fortfarande läskig i mina ögon. 
 Fast en sak med det här som intresserar mig extra mycket är att jag inte kan minnas att jag någonsinn har sett den här gubben. Jag vet bara att han fanns. Dock var jag osäker när minnet kom tillbaka men enligt en av arbetarna så hade han funnits en gång i tiden. Min mor hade tydligen växt upp med samma rykte, men hon har aldrig sett honom heller. 
 Jag tycker bara att det är lite kul. Ingen av oss har sett honom men vi vet att han fanns, och vi lekte samma lek. xD

Hm jag fick plötsligt lust att skriva en novell om det här. Jag gör det ibland med gamla barndomsminnen... Dock vet jag inte om jag lade ut dem på den här bloggen...
 Fast det räcker nog med en berättelse i det här inlägget. Jag vill inte tråka ut er mer. It's just fun to think about, you know? 
 Har ni några gamla roliga minnen som skulle kunna bli en såndär sak ni berättar för era barnbarn (om vi ni någonsin får några. Jag är osäker för jag är inte så intresserad av att skaffa barn).
 Anyway, Hare gött! ^^

//Fille   

Okej så att klättra upp ur det som jag valde att kalla "The shithole" var lite mer krävande än vad jag hade tänkt. Jag lyckades börja rita igen och gå online på t.ex skype men av någon anledning lyckades jag inte ta mig till bloggen innan skolan började. Och med skolan kom ju såklart tröttheten och alla uppgifter tillbaka, vilket slukar en del tid, så har skjutit undan bloggen lite. Jag tror att jag har börjat hitta tillbaka till min gamla "rytm" så jag borde kunna väcka den här bloggen till liv nu. (σﾟ∀ﾟ)σ
 Jag känner att jag kanske borde förklara vad jag menade med "the shithole", för jag tror inte att jag direkt förklarade vad jag menade förutom att "jag mådde som skit". Well...har ni någonsin haft en sådan dag då ni bara mår skitdåligt utan att veta varför? En dag då alla de där "deprimerande" (gillar inte att använda det ordet egentligen, men kan inte komma på något annat) bestämmer sig för att krypa fram och allt du vill är att försöka att ignorera dem? Oftast lyckas jag med det men de där dagarna kunde jag inte det av någon anledning. Det hela slutade med att jag gömde mig under täcket, släckte lampan och ven igenom alla säsonger av Kuroku no Basket. För jag började kolla på det med min kusin när vi var i Linköping (jag ska skriva om närcon sneare i inlägget). Det var en bra anime, och lyckades hålla tankarna borta ett tag. Men som sagt, jag lyckades krypa ur sängen någon dag efter att jag asvlutade serien, började rita igen och blev lite mer social. Under den senaste tiden har jag känt mig bättre, och vissa dagar har jag mått sämre. Men det verkar som att jag i alla fall inte sitter i "the shithole" längre.
 

Anyway let's talk about something more fun!
 
 Okej så närcon...mitt första konvent. How was it?
Wel it was great of course. Jag åkte dit med min kusin som kände en familj där, vilket betyder att vi hade ett gratis boende (woop). Jag hade aldrig träffat den familjen (eller jo någon gång när jag var typ 5) men de var väldigt trevliga så jag hade inga stora problem med det. Jag är inte direkt bra med främlingar, de skrämmer mig, men att vara där var helt okej! ^^
Så dag ett:
Vi åkte på morgonen så vi missade halva dagen och kom inte iväg till själva konventet förrän vid två/halv tre tiden. Min kusin skulle cosplaya (lyckos, jag hade inte hunnit skaffa något för mina föräldrar tog evigheter på sig att ge mig ett rakt svar, så jag sprang omkring med min gula hatt och fancy fluga) så det tog ett tag för henne att göra sig i ordning. Hon var Ciel från Kuroshitsuji i klänning (you know that pink one he had in that episode). Jag önskar att jag hade en bild för hon såg awesome ut. Seriöst klänningen var så sjukt fint gjord (fast hon hade inte gjort den själv). 
Eftersom vi "bodde" bara en kvart/10 minuter bort från konventet så gick vi genom skogen dit. Det råkade vara väldigt varmt den dagen så hela promenaden bestod i stort sett av klagomål från min kusins håll. Jag förstår henne dock, det var inte direkt lite kläder hon hade på sig. 
 Så vi kom fram och insåg att vi inte kunde gå in i den entrén vi var vid innan vi hade skaffat våra band, så det var bara att försöka hitta huvudingången, vilket var lättare sagt än gjort. Hon som stod där pekade ut en väg men förklarade väldigt dåligt, så det slutade med att vi yrade omkring och försökte följa stängslet så gott vi kunde. Det tog ett tag men tillslut kom vi fram till kön (som tur nog inte var superlång). Efter att vi hade stått där ett tag insåg vi att vi hade kommit i rätt tid, för när vi vände oss om hade kön blivit mycket längre än när vi hade anlänt.
 Tullslut kom vi äntligen in och det första vi gjorde var att leta efter mat. Seriöst vi var sjukt hungriga och hade bara ätit en macka på tåget. Vi tog i stort sett det första vi såg, som var ett pizza-stånd. 
 Efter vi hade ätit valde vi att gå omkring och kolla lite, så vi hamnade bland alla butiker. Herregud vad mycket det fanns! Det tog oss två dagar att ta oss igenom alla! I loved it though. Fast mer än så gjorde vi inte den dagen för vi var sjukt trötta och vi båda mådde rätt så dåligt. Jag hade haft ont i magen tidigare men ignorerade det, och nu började min kusin prata om att hon var på väg att spy. Så vi tyckte inte direkt att det vore bra att stanna längre. Så vi lämnade konventet vid femtiden och somnade nästan så fort vi kom "hem". 
Dock innan vi somnade gick vi in på närcons sida och kollade vad det fanns att göra resten av dagarna. Det visade sig att det fanns en hel del! Så vi skrev ner allt vi ville göra på min mobil (med tider och plats och allt). 

Dag två:
Den här gången valde min kusin att skippa cosplayen (hon hade tänkt vara Mikasa från attack on titan) för hon orkade inte. Vilket betyder att vi kom iväg lite tidigare (runt tolv). Den här gången gick vi omkring lite och gick sedan på någon slags Dejtingshow. It was pretty fun, och det var skönt att bara sitta i gräset ett tag. Efter det köpte vi hamburgare/korv (för vi litade inte på det där pizzaståndet efter att vi båda hade mått dåligt dagen innan). (ಠ_ಠ)
 Näst på listan var en signing med en cosplayare vid namn Alodia, som jag aldrig hade hört om tidigare för jag är inte så insatt i cosplay (men min kusin hade det). Fast hon var supergullig och det var kul att se henne ändå. (Kollade såklart upp henne när jag kom hem och hon är sjukt duktig!). Jag var lite förvånad över hur kort kön var (det var typ vara sju pers), men det var ju bara desto bättre för oss.
 Efter det gick vi i fler butiker innan jag drog med min kusin till en signing med Yui Ishikawa som gör rösten för Mikasa i attack on titan. Hon var inte så jätte intresserad i det men jag ville verkligen gå. Så vi ställde oss i den sjukt långa kön och hoppades att vi skulle komma in. Jag hade lyckats hitta nästa del i mangan (Thank dog) så att jag hade något hon kunde signera (önskar att jag hade haft med min Bluray med animen men visste inte om det innan jag redan satt på tåget). Anledningen till att jag var så glad över att jag hade hittat mangan var för att sakerna hon kunde signera var väldigt begränsade. Det var sjukt mycket regler runt den här signeringen. Hon kunde inte signera något som hade copyrightade figurer, eller något snk releterat som inte var officiella manga-delar eller anime-blurays/dvds. Man fick inte heller ens nämna snk, be henne att göra Mikasas röst (vilket jag kan förstå för det måste vara sjukt jobbigt för henne) och man fick inte be henne att sjunga. Det var även en gräns på hur många som fick komma in (runt 200 tror jag?). Vi blev typ 150 eller något sådant.
 Jag önskar attt jag kunde ta en bild på det men man fick inte heller ta kort eller filma, och man fick inte ens ladda upp en bild på atografen sååå I can't do it. Det var en fin atograf i alla fall, fast man inte ens ser vad det står. Hon skrev till och med Mikasa i hörnet. q(^-^q)
  Efter det var vi än en gång trötta (ja vi är tråkiga och missar alla nattliga aktiviteter, I know shut up) så vi gick "hem".
Dag tre:
Den här gången gick vi lite senare, för jag tvingade henne att säga ja till en föreläsning om spelutveckling (yay) som inte började förrän klockan 1. Idag cosplayade hon inte heller för det skulle bli regn (vilket det blev! Det spöregnade på eftermiddagen). Föreläsningen var väldigt intressant så jag är glad att jag gick på den.
 Efter det hade vi sjukt mycket fritid så vi gick runt i affärerna igen. Vi planerade att kolla på Kuroku no Basket senare (för det visades vid fyra), men annars fanns det inget mer. Efter ett tag valde vi att gå och leta efter mat, och det var då som vi insåg att det regnade. Tur nog hade familjen vi bodde hos varit så snälla och lånat ut paraplyn till oss så vi var skyddade (Ett stånd där ute hade lite humor och spelade låten "under my umbrella". Nice one). Men såklart var kön enorm så man blev tvungen att stå där ute i evigheter.
Efter att ha ätit och köpt mer onödigt grejs gick vi till knb visningen. Meeeen det visade sig att undertexterna inte ville fungera, och eftersom vi aldrig hade sett det förut satt vi som två frågetecken. Vi bestämde oss tillslut för att helt enkelt gå "hem" och kolla istället. Så vi gjorde det (ja än en gång stack vi tidigt, shut up). 
Dag fyra:
Okej så vi hade tänkt gå på en föreläsning den här dagen, men det visade sig att min kusin var tvungen att ta tåget rätt tidigt så vi missade den (vi skulle åt olika håll). Min familj kom och hämtade oss, körde min kusin till tågstationen och sedan stack vi till stugan. 
 And that's where the story ends.

Så jag nämnde ofta att jag köpte saker, och för att ge det här inlägget lite bilder (för det här var bara en jäkligt lång tråkig text, ugh) så kommer det lite bilder på de sakerna nu...


(Kuroshitsuji poster, Shingeki no Kyojin poster, Shingeki no kyojin v.15 and Shingeki no kyojin soundtrack)
     
(Tokyo Ghoul t-shirt, Tokyo Ghoul mask (because I can) and a Tokyo Ghoul poster)   
 
Jag trodde att jag hade köpt mer (för det kändes som att jag hade köpt upp hela närcon) men tydligen inte. Jag hade precis fått min lön (fick den på fredagen, woop) så jag sprang i stort sett runt och kastade pengar på allt jag ville ha. Because I could. 
 Well, jag är rätt nöjd med det jag köpte, och jag har fortfarande råd för en ny ritplatta (jag har hittat en men Paypal is a horsepoop right now so I can't buy it yet) men jag skriver nog om det när jag väl har fått den.
 Jag är väldigt nöjd över mit första konvent, och det var askul att få tilbringa tid med min kusin! Ｏ(≧▽≦)Ｏ Jag planerar att gå igen nästa år (antingen på vintern eller sommarn igen) men då tänker jag cosplaya! Jag har inte bestämt mig för vad än men jag har tid.

Anyway, d va d dä! 
 Jag ska försöka väcka den här bloggen igen...ni vet...tredje gången gilt, ellerhur? (σﾟ∀ﾟ)σ
Hare gött (nu måste jag dra till matten...uuuuuuugh save meeee (började skriva det här i skolan)). 
 //Fille